MARIESTADS HUSMODERSFÖRENING

TRUBADUREN INLEDDE DET NYA ÅRET

 

Den 13 februari 2024 höll Husmodersföreningen sitt första månadsmöte för året. 

Och samtidigt passade man på att byta lokal. Mötet hölls i Finska föreningens lokal på Hamngatan i Mariestad för första gången. 

Vädret var aningen jobbigt, eftersom det hade snöat rejält under natten före. Och därför hade en del medlemmar svårt att 

ta sig till mötet. Men 35 klarade sig igenom snömassorna och mötte upp.

Mötet inleddes med att ordföranden Anita Höglund utlyste en tyst minut för den avlidna medlemmen Birgit Granath. 

 

Därefter var det dags för mötets höjdpunkt, trubaduren Oskar Kjällgren, bosatt i Jonslund utanför Nossebro, en trakt där han bott i hela sitt liv.  Han inledde med att berätta intressant om sin hemtrakt och uppväxt och intresset för svenska visor och gitarrer med mera.

Vid en resa till Stockholm stötte han och hustrun på Evert Taube i statyform. Och så sjöng han den härliga sången "Linnea" av  Evert Taube.

Nästa sång blev "Min pappas stora skor" av Lasse Berghagen och publiken sjöng självklart med, eftersom sången är så känd och uppskattad. 

Oskar Kjällgren berättade mellan låtarna att han har hela elva gitarrer, varav två hade fått följa med till Mariestad. Han har också en gitarr tatuerad på en av underarmarna. 

Båtar gillar han också. Och nästa sång, tillsammans med publiken blev "Jag hade en gång en båt", av Cornelis Vreeswijk.

Nästa sång, "Säg inte nej, säg kanske, kanske kanske"  gick också hem hos åhörarna.

Mellan melodierna passade Oskar Kjällgren på att berätta underfundigt om sin familj, varpå det blev dags för den sista visan för dagen ,"Nyckelhört" av Bröderna Djup.  Applåderna var långa och varma.

Varpå det blev dags för ordföranden Anita Höglund att avtacka trubaduren. 


Därefter blev det dags för kaffe med gott tilltugg och lotteridragning som hanterades av Annika Järpsjö och Birgitta Svensson.

 

Styrelseledamoten Helmi Ahl informerade om att Föreningen har samlat in inte mindre än 5.950 kronor till Ukraina. Prästen Bengt-Åke Öhgren som hållit i insamlingen hade skickat ett varmt tack till föreningen. 


Ordföranden Anita Höglund påminde  därefter om årsmötet som hålls den 12 mars och bussresan den 22 maj och önskade en fortsatt skön dag. 

 


Trubaduren Oskar Kjällgren underhöll med härliga svenska visor och berättarglädje.

Han har inte mindre än 11 gitarrer och dessutom en tatuerad på underarmen.

Två av gitarrerna hade fått följa med till Mariestad.

Månadsmötet den 13 februari var det första som hölls i Finska föreningens lokal. Här fikar delar av styrelsen och trubaduren Oskar Kjällgren.

Den omtyckta lottdragningen sköttes av Annika Järpsjö och Birgitta Svensson.

Notering från månadsmöte 13 feb 2024

Notering från månadsmöte 12 dec 2023

Lussefolket sjöng in Lucia och jul

 

Dagen före Lucia, den 12 december, var det dags för Husmodersföreningens medlemmar att förbereda och sjunga in den kommande julen. Detta fick de cirka 50 för första gången hjälp med via Monicas Lussefolk.

 

När de förväntansfulla bänkat sig i lokalen vid Strandvägen tågade nio tomtar, tärnor och stjärngosse, anförda av Lucia, in och sjöng in de kommande högtiderna så det gnistrade om det.

Luciasången och övriga inte mindre än 15 sånger hade fått nya och glada texter som deras ledare, Monica Hedberg, finurligt hade fixat ihop.

”Så stilla faller nu snön Så roligt att vi fick komma hit”

var en av många texter som sjöngs samtidigt som snön föll utanför knuten.


Monicas Lussefolk har hållit ihop under inte mindre än 30 år. Och nya aktuella texter presenteras varje år.

Det här året framfördes Lasse Berghagens Juletid, med tanke på hans bortgång under hösten.

De åtta sångarna Morgan Robertsson, Gun Skogsberg, Bengt Ribbstedt, Arne Hedberg, Bo Nilsson, Marianne Svensson, Siewerth Stegdahl och Monica Hedberg ackompanjerade av Anders Ramberg sjöng inte bara själva.

Tillsammans med gästerna blev det julallsånger som lyfte taket.


När lussefolket sjungit klart stannade de och åt risgrynsgröt, skinkmacka, kaffe och pepparkakor med medlemmarna.

Och så var det dags för Helmi Ahl att traditionsenligt läsa Viktor Rydbergs dikt ”Tomten”.


Föreningens ordförande AnitaHöglund avtackade hjärtligt Monicas lussefolk och så uppmärksammade hon de fyra medlemmar som hållit i den goda förtäringen till dagens fest.


Och därefter följde en spännande lotteridragning med mängder av vinster.


"Ordföranden Anita Höglund meddelade att en ny lokal är aktuell för föreningen nästa år.

Månadsmötet den 13 februari 2024 klockan 14.00 hålls i Finska föreningens lokal vid Hamngatan 54 i Mariestad.

Trubaduren Oskar Kjällgren underhåller. "

 

Nu kommer Luciaföljet…..

Helmi Ahl läser Tomten av Viktor Rydberg.

Lussefolket ackompanjerades av Anders Ramberg.

Lucia, tärnor och tomtar underhöll med den äran.

Det här gänget fixadefestmaten, fr.v. Inga-Lill Aksell, Britt-Marie Augustsson, Maj-Lis Ramsén och Ulla-Maj Ström.

Tärnan Monica Hedberg sjunger solo

Ordförande Anita Höglund tackar de medverkande via Siewerth Stegdahl.

Notering från månadsmöte 7 nov 2023

Månadsmöte med Mariestads Husmodersförening 

 

 ”Kärlek, rosor och frieri”

var temat vid månadsmötet i lokalen vid Strandvägen som inleddes med välkomsthälsning av ordförande Anita Höglund.

Samtliga 40 närvarande reste sig dätefter i en tyst minut och ljuständning för den bortgångna medlemmen Sonja Ström.

Därefter var det dags för Gillis Hellberg och Britt-Marie Stridh, från Falköping, att bjuda på en härlig stund av sång och dragspel med ovanstående tema.

”Roligt att vara ensam herre bland ett 40-tal damer. Jag känner mig som en tupp i en hönsgård” skämtade Gillis Hellberg.

Därefter stämde de upp i en rad sånger av Evert Taube om Fritiof Andersson och hans damer Carmencita, Rosa och Alida. Och temat var precis som i rubriken kärlek, rosor och frieri.

Vi åhörare greps av igenkänningens glädje och sjöng med så gott vi kunde.

Det handlade om ”Rosa på bal” och ”Fritiof och Carmencita” för att bara  nämna ett par av sångerna. Och så visan till dottern Ellinor.


Därefter fick åhörarna minnas Martin Ljung och Brita Borg när de sjöng om hur mycket och lite de tyckte om varandra och Harry Belafontes ”There is a hole in my bucket” som Gillis och Britt-Marie hade översatt till mysig svenska.

Inte mindre än tio låtar framförde de, med diverse byten av hårprydnader och hattar innan det var dags för finalen.

Finallåten blev ”Vår bästa tid är nu” tillsammans med publiken som dessutom sjöngs i repris.

Applåderna var långa och uppskattande. Och paret avtackades av ordföranden.


Och efter Gillis och Britt-Maries stund följde kaffe med gott tilltugg, information och lotteri.

Helmi Ahl informerade om årets julinsamling som sänds till behövande familjer i Ukraina.


Sekreteraren Mary Johansson informerade om en kommande studiecirkel om en bok om erfarenheter från ett arbetsliv och om nästa månadsmöte den 12 december. Och vice ordföranden Inger Dernroth berättade om den pågående vattengympan som avslutas i november och får en efterföljare i början av februari nästa år.


Sen avslutades mötet med lotteridragning. 


Här sjunger och spelar Gillis och Britt-Marie Harry Belafontes låt ”There is a hole in my bucket” i svensk egen tappning.

Och efter finalen avtackades det uppskattade paret av ordföranden Anita Höglund.

Gillis Hellberg och Britt-Marie Stridh bjöd på en härlig stund av sång och dragspel i kärlekens tecken.

Byte av huvudbonader hörde till medan Gillis Hellberg och Britt-Marie Stridh underhöll 40-talet medlemmar.

Notering från månadsmöte 12 sept 2023

TrummisaLage var en härlig man som Claes Astin intervjuat många gånger.

Gerda Karlsson, fru till Gustav, med en vedtrave. Paret bodde i Karlsfors och intervjuades i radion

”Har jag nåt kärleksbrev idag?”

    Claes Astins fängslande berättelser

 

I ny lokal vid Strandvägen höll Husmodersföreningen sitt första månadsmöte för hösten. Det inleddes med att ordföranden Anita Höglund tände ett ljus för den avlidna medlemmen Ihrene Jansson.

Därefter var det dags för den kände tidigare radiomannen Claes Astin att berätta ur sitt yrkesliv.

Han gladdes över att vara på plats bland ett 40-tal medlemmar.

”Särskilt roligt att vara i Mariestad, där jag växte upp. Vi bor i en enastående liten pärla”, sade han som numera bor i Tibro.

I Mariestad bodde han och familjen tidvis på Ormgatan som ligger strax intill Johannesbergsområdet.

”Vi gjorde kryphål genom stängslet för att komma in på Johannesberg, som på den tiden benämndes de sinneslöas anstalt” berättade han.’

Claes Astin jobbade inte på radion hela yrkeslivet, utan med en hel del annat. En tid var han brevbärare på området Näset i Mariestad. Och det var då han kunde mötas av att en dam öppnade sin dörr och frågade om ”han hade nåt kärleksbrev med sig idag”.

Apropå Näset undrade han om åhörarna kunde komma ihåg bagerier och specieriaffärer som låg där och dofterna som spreds runtom. En del åhörare nickade igenkännande.


Sen visade han bilder och berättade om profiler som TrummisaLage, Gustaf och Gerda Karlsson i Karlsfors, Adolf Johansson i Brommösund med frun Alma och båten Lennart.

När Claes Astin vid ett tillfälle bjöd Adolf Johansson på lite brännvin fick han veta att han var ”en verklig människovän”.


1977 startade Radio Skaraborg och där började Claes Astin runt fyra år senare och då började den period där vi lyssnare bäst känner igen honom från.

”Med villa Österlid i Mariestad som utgångspunkt bevakade jag nyheter, möten och berättelser och förekom i Västnytt, Rapport och Aktuellt” berättade han.

Och erinrade sig Astrid i Korsberga som var en fena på att mjölka för hand, särskilt kon Amelia, och blev intervjuad av honom. Nu bor Astrid i Hjo och blev jätteglad när Astin kom på besök till henne med kollegan Egon Malmgren.

Svea Olsson är en annan profil som målade vackra bibelcitat som hon sålde till välgörande ändamål i Tanzania.


Clas Astin förgyllde tisdagseftermiddagen den 12 september med massor av minnen och avslutade med att läsa upp en härlig dikt av poeten och garn- och trikåhandlaren John Liedholm från Falköping.

Ordförande Anita Höglund tackar Claes Astin för hans härliga framträdande.

Den här kakburken har ClaesAstin fått som minne av ”Greta” i Näsets kafe. Greta kom till honom med burken full av finska pinnar som hon bakat, som tack för radioinslag.

”Hämta nu styrka hos Herren”!  Bibelcitat målade av Svea Olsson, en annan profil som Astin intervjuat.

Notering från månadsmöte 12 sept 2023

Kerstin Hagberg visar boken ”Erfarenheter från ett arbetsliv” som är ett nytt cirkelämne i ABF.

Ordförande Anita Höglund tackade Kerstin Hagberg för hennes medverkan.

Nya idéer till studiecirklar

 

Kerstin Hagberg från ABF kom med massor av idéer till studiecirklar vid månadsmötet den 12 september.


”Erfarenheter från ett arbetsliv” är ett intressant cirkelämne, konstaterade hon och nämnde att hon tidigare varit postmästare, djurskötare och vårdbiträde.


Tror nog att några av 40-talet medlemmar nappade på iden. 

Något datum är inte satt för en sådan cirkel ännu.

Däremot finns det datum för Bivaxduken som börjar den 18 oktober.


Vidare för scrapbag, att skapa en liten fin väska, som äger rum 28 september. Och sockstickning på ett nytt sätt sätter igång redan den 21 september.

Medlemmarna fick listor att anmäla sig på och intresset tycktes vara stort.


Vidare presenterade Kerstin Hagberg boken ”Måla dig lycklig” och Mariestadsbon Annelie Strömbergs bok ”Maj, en tant med turbo”.

Och Kerstin Hagberg berättade också om Allekonstens utställning den 29 september.


Efter den programpunkten avslutades så småningom mötet med lotteridragningar.

”Måla dig lycklig” är en annan ny bok och ett cirkelämne.

”Maj, en tant med turbo” är en bok av Annelie Strömberg från Mariestad.

Notering från månadsmöte tis 23 maj 2023

Salim Ahmadi berättade fängslande om sin fem år långa flykt från Afghanistan till Sverige.

Boken Från Molestan till Mariestad berättar om Salims möte med det svenska samhället.

I detta hus bodde Salim i Molestan i Afghanistan.

För tolv år sedan kom Salim till Mariestad

 

År 2011 kom runt 45.000 afghaner till Sverige. Samma år kom Salim Ahmadi till Mariestad efter en fem år lång flykt från sitt födelseland.

Och året innan hade han anlänt till Malmö efter en flykt som startade 2006.

Det är väldigt ovanligt att det tar så lång tid att fly hit. De flesta afghaner har kommit hit betydligt snabbare, på knappt ett år.

Salim var bara tolv år när hans föräldrar beslöt sig för att skicka iväg honom från landet. Han blev väldigt olycklig när de berättade det för honom.

 Jag kunde inte förstå varför de skulle skicka iväg mig. Jag blev väldigt ledsen över det. Men så småningom förstod jag att de inte ville att jag skulle bli barnsoldat, säger Salim.

Vid tisdagens månadsmöte med Mariestads Husmodersförening berättade Salim för ett 30-tal medlemmar om sin långa flykt. Att den blev så lång berodde mycket på att hans föräldrar inte hade råd att betala särskilt mycket till smugglarna.

Hans flykt gick till Iran, genom Turkiet, Grekland, över till Italien, Österrike, Frankrike, Tyskland, Danmark och så till Sverige. Men det tog rejält med tid, speciellt i början av flykten.

Och vid ett par tillfällen var det nära att han fick sätta livet till.

Den ena gången flydde han över Medelhavet från Izmir i Turkiet till Grekland tillsammans med elva andra pojkar. De flydde i två gummibåtar med sex pojkar i varje. Salim och hans kamrater fick se följebåten gå under efter att den hade börjat ta in vatten på det stormiga havet.

Vid ett annat tillfälle under flykten försökte han och en kamrat ta sig från Patra i Grekland till Italien under en lastbil. Kamraten ramlade av och blev överkörd.

När Salim flydde visste han inte till vilket land han önskade komma.

Men i Grekland bestämde han sig.

  Jag hörde talas om att man fick utbilda sig utan kostnad i Sverige. Då bestämde jag mig för att det var till ert land jag skulle fly, berättar han.

Och under hösten-vintern 2010 nådde han Malmö, fick flytta till Silverdalen i Småland och kom under våren 2011 till Mariestad. 

Där fick han Inger Dernroth till god man och uppehållstillståndet dröjde inte särskilt länge. Och han skaffade sig kunskaper i svenska snabbt, varpå det snart blev dags att utbilda sig till undersköterska.

 

Därefter har han jobbat inom äldreomsorgen och på ett LSS-boende. Därifrån har han tagit tjänstledigt för att satsa på ett företag i bilbranschen. Salim bor kvar i Mariestad med hustrun Afshan, lille sonen Elias, mamman Maryam och brodern Laiq.

Att Salim har oerhört mycket att berätta märktes tydligt vid månadsmötet. Det framgår också av de två böcker om flykten och mötet med det svenska samhället som han och Inger Dernroth har givit ut.


Efter Salims berättelse avtackades han av ordföranden Anita Höglund som var imponerad av det hon hört.

Efter föredraget intogs kaffe med macka och rulltårta och så blev det lottdragning.